Ja idag skulle jag träna Norolinde. Bestämde mig för att faktiskt testa någonting nytt idag och faktiskt rikta in mig på öppna. Jag använde mig av en tygel med karbinhake sammanbunden med ett grimskaft. Hur som helst då vi skulle börja träna börjde det elen knäppa i några knutar, för far hade tydligen släppt ut korna på Nyodlingen. Men vi vande oss ganska bra förutom att det kom så oregelbundet och helt olika starkt. Ibland kunde det vara tyst och bara tickande och sedan nästan smälla till för att efter det gå in i ett mellanläge osv. Men det roliga var att hon svarade mycket fint på min öppnahjälp till höger. Sedan blev hon lite okoncentrerad. Jag tror kanske jag gick för snabbt fram. Hursomhelst tränade jag att varva mellan socialtid och arbetstid och sedan gå in en volt. Vi hade ca 20 minuter att promenera så jag gick mot skogen, men hon ville i mitten av vägen mellan bergseken och maskinhallen inte gå vidare. Tillslut kopplade jag loss henne och började gå ensam. Oj vad förvånad hon blev! Men så dumt nog kom jag på att jag hade glömt att stänga stalldörren och knasigt nog vände jag om och gick förbi henne och började med snabba steg gå hemåt. Då blev hon lite uppjagad och gick efter mig. Då tänkte jag att jag var nog tvungen att springa lite för att hon inte skulle komma om mig och då satte hon av i travartrav efter mig! Jag kom först till stallet som tur. Men jag undrar vad hon trodde jag höll på med. Först gå helt lugnt vidare mot skogen för att sedan vända och rusa hem! Jag kunde inte låta bli att skratta.

Igår var hovverkningsdag så då hann jag inte rida.Idag blev det böjning från ryggen och öppna från marken. Det var intressant att märka hur Glorfindel testade att gå olika figurer för att få det så bekvämt som möjligt. En gång testade jag att ta lite mer men då hävde han sig mot min hjälp. Det märktes att han tyckte vänsterböjningen var svår. Jag fick ganska ofta föra fram handen för att han i större ram skulle kunna böja sig. Det hela var mycket intressant och givande.Jag tränade öppna och sedan volt från marken. Han gjorde det väldigt fint med egentligen bara hjälp av tygeltrycket. I vänster fick jag vara lite envis med innerhanden i skänkelläget. Men jag tror att det kunde bero på att jag gick för många steg i öppnan som orsakade att han gick in och mot mig. Roligt var också att då han hade svårt för böjning i vänster från marken och jag tryckte lätt på halskotpelaren så reagerade han väldigt fint och fick till öppna!Han är verkligen underbar.

Jag testade vidare idag att lägga ett visst tryck på kapsontygeln i vissa lägen. Jag tänkte på att vara stilla i handen men låta armarna vara töjbara ;)Hur som helst. Reaktionerna var intressanta. En gång tog jag bak mina händer, vilket var mycket dumt för då bara öste han på och lade mig på skräphyllan. Men han svarade fint då jag hade ramen satt men ändå pendlade med kapsontygeln. Han miste ramen då jag släppte yttertygeln för mycket. Jag hade även en tendens att höja handen. Ett misstag som jag gjorde ibland var även att jag då jag låtit ett visst tryck vara kännbart i kapsonen, och han följt det, släppte efter på tygeln. Då rätade han ut sig och blev liksom lite övergiven. Lite som jag sade A men inte B. Så sedan försökte jag att då han följde min böjning och den blev för kraftig länga på armarna så att han i böjningen kunde söka sig framåt nedåt. Eller försökte jag lite smidigt släppa efter så att han fick lite mindre böjning. Det var mycket intressant det hela (red självklart för länge...) för det kändes som att vi fick upp lite av ett samtal. Och då han misste koncentrationen, misste han den helt och gick och tittade på något som han tyckte var i behov att undersökas. Ett grovt fel jag gjorde var att skänklade honom i vissa lägen. Jag tror jag blev för ivrig.

Jag tränade Glorfindel vid hand, för att avlasta ryggen lite då jag ridit honom ca en timma två dagar i följd. Ena dagen red jag på banan andra dagen red vi en vild ritt i skogen. (Med två mer eller mindre farliga situationer en gång då han kastade sig framför en bil och den andra då han kastade sig hemåt rakt in i en vindfällsskog och höll på att springa rakt in i ett träd)Jag tränade på morgonen strax innan vi åkte iväg till kyrkan. Det var härligt att träna så där helt i stillhet då allt verkade dåsa i morgonsolen. (Förresten sädesärlorna har kommit till oss. De kom i fredags)Hur som helst, jag hade tittat på en filmsnutt där jag ska piaffera och levadera Lillpeppan vid hand hos Eva. Just där kom med så många fel jag gjorde, trampade för snabbt, reste mig istället för niga i levaden, tog för mycket i inner tygeln osv. Eva sade så många bra saker och jag fick tillbaka lite känslan från kursen i somras då jag såg på den. Bl.a sade hon att jag skulle bestämma hur snabbt hästen skulle gå. En sådan där sak är så väldigt lätt att glömma tycker jag. Sagt och gjort jag testade öppna med Glorfindel åt båda varven från marken. Det gick faktiskt mycket bra. Men just avlastningen framåt-nedåt i volterna är svåra. Just dialogen att vi ska följas åt och att när jag ger handen ska han följa med in. Sedan testade jag på att bestämma hur mycket påskjut jag kunde plocka bort och hur mycket jag kunde bestämma hur snabbt han skulle gå. I höger varv var detta väldigt intressant, men i vänster varv var det svårare. I höger fick vi till en kortning och förlängning av stegen med ganska snabba byten, medan i vänster svarade han inte riktigt. Det känns som om vi långsamt börjar hitta tillbaka till varandra igen och det gör mig så glad.Sedan funderade jag på traven. Jag har ibland haft frestelsen att igen börja med spurt-trav, eller vad man kan säga dvs. igångsättning av trav och sedan trava på. Men jag fick klart för mig varför jag tvekar hela tiden. Jag tror det har att göra med att jag vill åt den där dialogen. Där jag kan plocka upp traven från skolskritt. Den är så mycket mer lockande. Att få två, tre sådana steg lockar mig så mycket mera. Bara för att göra mitt huvud ännu mer förvirrat testade jag ändå att trava honom vid hand i social position för att se hur han rör sig i traven. Men det snarare övertygade mig om att den här dialogtraven jag längtar så mycket efter är mycket mer rätt för oss två.

Nu börjar jag urarta...jag tränade en timme idag... Jag skäms faktiskt. Och ändå skulle jag nu kunna sätta mig upp och rida en timme till! Hur som helst, jag hade ett skäl för varför jag red och det var bara böjning i skritt vi höll på med. Jag försökte komma åt att jag sitter och tynger mig i vänstersidan eller trycker ner vänster sittben alldeles för mycket. Men hur jag än gjorde förblev han böjd åt vänster och böjde sig inte åt höger. I slutet då jag verkligen tyckte jag satt rätt experimenterade jag med att ta lite till i kapsonen. Han fick känna på lite mekanisk påverkan, så att säga. Det var intressant att se reaktionerna; häftigare andning, snabbare steg och viss böjning till höger. Men jag är inte alls säker att det var rätt att lägga på ett extra tryck där. Tänk om Eva kunde komma ner och hjälpa mig. Sedan hoppade jag av och testade lite från marken för att avgöra om det var han eller jag som orsakade denna objöning till höger. Han hade faktiskt viss svårighet med högersidan. Eventuellt kan det vara att jag har övertränat vänstersidan så att han har svårt att sträcka ut den sidan. Det återstår väl att se vad det blir på söndag eller måndag. Jag har bestämt att inte träna imorgon utan "bara" rida ut... :S

Under ridpasset idag som blev väldigt långt (40 minuter!) lyckades jag klura ut hur jag skulle undvika att sitta för tungt med vänster höft och att vika mig i höger sida. Antagligen har det att göra med min axelposition. Jag har nämligen lätt för att skjuta upp min vänstra axel. Istället för att försöka tynga i höger höft, sänkte jag och slappnade aktivit av i vänsteraxel samtidigt som jag höjde höger axel en aning. Det hjälpte faktiskt bra. :)

Vad jag tycker om dig

Det har varit ett sådant underbart vårväder den här helgen! Och vad gör Teresa och jag?? Jo, jag får den befängda idén att på lördag, sol eller icke sol, bädden ska ut. Jagad av hemska mardrömmar om bortfrätta lungor och snorande hästar fick mig att börja angripa bädden under veckan. Men jag märkte snart att här behövdes en mer massiv insats, so to say.Sagt och gjort, vi kärrade ut bäddarna i båda lösdrifterna. Vad det hade byggts upp... 5 timmar tog det... Men ut kom allt och nu doftar det friskt i stallet. Det första Norolinde och Austarla gjorde då de kom in var självklart att ställa sig och skita. Glorfindel bestämde sig för att kissa... Hästar!Det har varit två underbara dagar. Jag har ridit ut, tränat och gått ut och gått med Norolinde. Norolinde och jag fick sällskap av Teresa och Pio. Det var verkligen trevligt att gå ut och gå tillsammans med hästarna.