Hej igen, nu har jag bytt blogg

Den nya adressen är:

http://tauronnaharmagdalena.spaces.live.com

Jag skulle egentligen bara tränat Glorfindel idag framförallt beroende på att jag bara hade en timma på mig allt som allt och även att Norolinde skulle få vila idag efter att ha stått i transport 4,5 timmar och undersökts på längden och bredden i två timmar med sprutor och konstiga selar och maskiner. Hur som helst när jag kommer ner i hagen kommer Norolinde först galopperande sedan skrittandes mot mig frustande med spetsade öron. Vi stod och pratade lite sedan gick jag och hämtade Glorfindel. Men Norolinde och Austarla kom med upp, så jag gav Norolinde lite godis och testade att lägga på Mumins gamla allroundsadel med en vojlock under. Hon tog det hela med lugn och böjde sig om och kände på sadeln då den låg på. Ingen rädsla alls. Hon är så rolig! Tänkte att jag skulle testa med sadelgjord imorgon, om jag hinner och se hur det går. Det kan ju vara bra att bara ha sadeln på då vi tränar. Att sitta på blir nog först om några månader. Jag ska prata med Eva om det och se vad hon tycker. Efter det lilla träningsmomentet släppte jag ut henne igen. Jag tror hon var nöjd faktiskt och Austarla var glad för de började klia varandra direkt då hon släpptes in i lösdriften.

Mumin kom upp när han hörde att det vankades havre. Han är härlig! Han fick några nävar havre och sedan var han glad, men hade gärna ätit mera ;)

Med Glorfindel tränade jag idag böjning och sedan öppna från marken. Från ryggen tränade jag böjning och lite travupptagningar. Han följde faktiskt min vikthjälp idag, det var verkligen roligt! En annan rolig sak var att han svarade med så fin energi i travupptagningen. Han riktigt eldade upp sig. Han fick till några riktigt fina travsteg. Jag måste bara vara noga med att inte spänna mig då han tar traven (han reser sig ganska mycket) utan istället snabbt avlasta ryggen genom att ställa mig lite i stigbyglarna. Det är inte lätt faktiskt, men det är bara att öva upp min egen följsamhet. Men han var så mjuk idag och jag blev så glad över ett sådant härligt ridpass.

En viktig sak som jag tror jag gjorde fel var att jag fortsatte att plocka i kandaret då han började trava. Kanske blir det motstridig hjälp? Jag menar jag plockar i kandaret i skritten för att få bort lite skjutkraft, "plocka loss bakbenen" och få skritten mot tvåtakt. Här lägger jag an skänkeln för att få lite extra energi, då börjar han trava. Borde jag då inte bli stilla med handen för att se vilken trav vi får och om jag sedan vill ändra traven skulle jag plocka igen? Det låter logiskt tycker jag i alla fall, men jag vet inte om det är rätt.

Idag fick vi glädjande besked att varken Pio eller Norolinde hade någon förekomst av stora blodmasken.

Skönt faktiskt, för nu slipper vi avmaska i vår.

Undersökningen tog ca 2 timmar och de gjorde gångprov på rakt och böjt spår, ultraljud och röntgen.

Mycket trevliga veterinärer som tog in oss trots att vi kom 1 timme och en kvart för sent på grund av att Norolinde helt  plötsligt hade beslutat sig för att inte gå in i transporten.

Veterinären som gjorde gångprovet tyckte att hon avlastade höger bak något på böjt spår men inte på rakt spår. Hon tyckte även att Norolinde gick i något undertempo.

På ultraljudet jämförde de även de förra bilderna, innan operationen med hur det såg ut nu. Hans kommentar var att han var nöjd med själva leden men ganska nöjd på det hela med läkningen. Anledningen till att han bara var ganska nöjd var att innerligamentet hade inte läkt riktigt i fästet vid benet, utan var "luckert" och svullet. Annars var benpålagringen mycket bättre och leden hade mognat bra. Till och med jag kunde se att det var skillnad. Han menade att det har varit fråga om en kraftig vridning av leden i och med att det var avsprängningsfraktur. Jag undrar just vad hon gjorde med den. Ingen galla fanns i leden, vilket var positivt. Båda veterinärerna menade att de skulle våga belasta henne och se vad som händer. De menade att i och med att vi har väntat så länge kan vi inte räkna med en större förändring än vad som är. Ligamentet mår även bra att belastas för att bli starkt. Så ordinationen var en lugn inridning. Det som kan hända är då man utsätter henne för större belastning att inte leden skulle klara av det. Detta kan man dock aldrig få veta annat än att belasta henne mer. Vad man inte vet är om brosket är skadat i leden. Skulle det vara det märker man det genom att leden inte klarar belastning. Detta går tydligen inte att göra någonting åt.

Jag frågade lite om hon skulle klara föl om hon inte klarar ridning och veterinären menade att det skulle gå bra. Det var roligt.

Röntgenbilderna visade sig visa en bättre bild än ultraljudet och det var också positivt. Annars tog de röntgen mer för att jämföra med de gamla bilderna.

Norolinde var så fin under hela undersökningen! Veterinärerna tyckte hon var trevlig och så lugn och fin. Hon behövde inte lugnande till ultraljudet utan skötte sig fint och stod stilla. Hon som tog röntgenbilderna gav henne en földos av lugnande för hon såg så lugn ut. Men på Norolinde verkade den så starkt att hon hade svårt att hålla balansen

När vi skulle leda upp henne på transporten för att åka hem gick hon på hur snällt och fint som helst.

På det hela faktiskt bra resultat. Ligamentet kunde ha varit helt läkt, men jag hoppas på det bästa. Det kommer bli lite nervöst att rida in henne faktiskt i och med att risken finns att hennes led inte klarar det.

Men det finns inget annat att göra än att hoppas att allt går bra.

Idag rymde Glorfindel. Jag märkte att han stod på kullarna bredvid den lilla dammen. Kullarna ligger på andra sidan av dammen än vad hagen är. Han var lite orolig för att vara ensam och Pio var även lite upprörd över att ha blivit lämnad ensam. Lasse hade sett honom där imorse så han har nog gått och betat där i säkert, 3-4 timmar. Jag hittade stället han hade hoppat över, ca 1,5 m brett och knappt 50 cm djupt, precis efter bron. Det var bara att smacka på honom lite så hoppade han över helt obehindrat. Med andra ord har han nog hoppat över där ganska ofta. Ingen skada  skedd, men jag stängslade för där så det inte händer igen. 

Träningen är klurig, men som alltid väldigt rolig. Jag har lätt för att sätta prestation i ridningen, men arbetar på att ta bort det. Vad jag inte förstår är varför han har så svårt för att böja sig. Det visar sig i att han har svårt för både öppna och att gå in på volten. Bara momentet att lämna spåret och gå in på en cirkel. Men det blir bättre under ridpasset faktiskt. Efter traven är han även rikgit lösgjord. En rolig sak med traven är att han svarar väldigt fint på den när jag är precis. Just nu gör jag så att jag först plockar lite i takt med hans bakbens rörelser och sedan lägger jag an innerskänkeln i takt med det för att skapa lite extra energi. Det är roligt att träna på det och även om han inte orkar så mycket verkar det som vi kommer framåt i just detta moment.

Oj, vad nervös jag är för imorgon. Jag har haft magont eller vad man kan kalla det hela dagen. Hela tiden kommer det upp saker som skulle kunna hända, besvikelsen och för varje gång det kommer upp motar jag det tillbaka.

Jag skötte om hennes hovar idag borstade och sedan tränade vi. Jag vet inte varför jag är lite rädd för henne ibland. Jag tror det har att göra med att hon ibland kan brusa upp. Men syniskt nog tror jag det beror på mig, att jag tittar mer på henne än vart vi ska och ska göra. Det gick i alla fall bra att träna trots detta. Det blev lite volter och arbetsposition. I slutet blev det även lite trav. Jag tränade i 15 minuter vilket kändes bra. Jag kan ju pendla mellan 10-15 minuter.

Hur ska det gå imorgon?

-Bäst så klart!

Idag ville Monica rida på Mumin. Jag red lite först sedan fick hon rida. Hon fick rida under det att jag instruerade. Mumin var nog lättad över att slippa mig på ryggen och han gick riktigt fint med henne på . Två gånger struntade han fullständigt i allt och ställde sig att beta. Stackars Monica visste inte vad hon skulle göra. Jag var lite bestämd där. Det är det enda han inte får göra i paddocken är att beta. Så, jag var där snabbt och drog upp huvudet. Han upprepade det en gång, men sedan var jag lite påpasslig, så att han inte skulle göra det en tredje gång. Monica var duktig och lärde sig snabbt, trots att hon red senast i somras. Sammanlagt tränades han 20 minuter. Monica är så lätt så han var inte så trött.

Det var roligt att se Mumin på håll också, hur han rörde sig.