Tänk vad pilligt det är att rida. Jag tänkte testa med travupptagning idag för att se hur han reagerade. Först började han krulla när han märkte att det var trav jag ville, men sedan fick vi flera fina travsteg i höger var i den ramen vi hade. Det var roligt! I vänster varv ville han dock inte alls trava. Jag testade tre gånger och varje gång bytte han varv. Det får bli att träna trav i höger varv ett tag och sedan testa om han stärkt sig lite i vänster. Det var även intressant att märka att då jag lyckades hålla balansen följde han böjnignen och min vikthjälp (som jag försökte ha så svag som möjligt) Då jag en gång trampade lite för mycket, tappade han böjningen och blev orolig. Flera gånger miste jag balansen. Det hände framförallt då jag skulle trampa lite åt sidan för att han skulle göra en halvcirkel. Jag tappade då några gånger kontakten med ytterbenet och lättade foten ur stigbygeln, vilket resulterade i att han inte gick åt det hållet.

Ursäkta, vad gör han?! Kan inte någon stoppa honom?!

Glorfindel lärde mig igen att ökar jag från tryck 1 till tryck 2 i stigbygeln så trycker han emot. Det var i samband med vikthjälpen i stigbygeln då vi skulle göra en omformning, som han lät det gå upp för mig att då jag ökade trycket i stigbygeln(han gick inte efter det lätta trycket) så gick han rakt åt motsatt håll, istället för att fortsätta rakt fram. Stackarn försökte väl bibehålla balansen. Jag har en känsla av att han inte riktigt litar på att jag menar allvar med att jag förändrar vikten lite i stigbygeln. Han verkar tro att jag tappat balansen (igen!) Så det är nog lite att upptäcka för honom att jag verkligen vill något med det.Men det kluriga är just att jag inte kunde öka trycket i stigbygeln för att få honom att gå dit jag ville. Här gäller också att vänta på honom tror jag. Jag kan inte komma på något annat faktiskt. Det var intressant och mycket givande. Det är som vi äntligen kan börja prata med varandra igen.Tack Glorfindel!

Idag tränade jag Norolinde första gången på två veckor. Vi tränade i 10 minuter och passet var mycket lärorikt! Först mutade vi in en fyrkant på gårdsplanen, en snödriva, skogskärran, uppfarten och kapellet fick bli lite stöttelinjer. Själva träningen bestod i käppen och sedan volt runt mig. Detta har vi tränat ute på vägarna, så jag hade högre planer, men sänkte efterhand övningen, av hänsyn både till mig och till henne. Käppen gick bra förutom att hon drog sig ur hörnen. Förstod inte riktigt det. I vänster varv gick hon lite snabbare och i höger varv blev det protester i form av stegringar, men jag tror det berodde på att jag lät henne gå runt mig för länge. Hon har självbevarelsedrift... En liten ny sak introducerade jag och det var att lägga longerlinan runt halsen på henne som en ögla. Detta var till för min höga tanke om öppnan. Men det blev motigt då jag först försökte så jag lämnade det. Men vi hade kvar öglan och den gav bra resultat faktiskt i både käppen och volterna.

Här stod en gång en häst...som hette Mumin

Pysslingsdag med Mumin blev det :) Inte hela dagen, men tre timmar. Och vad jag ryktade! Men ju mer jag ryktade desto mer hår lossnade, tillslut var det en vit matta. Det lustiga är att han börjar fälla vid minvintersolståndet och sedan fäller han längst av alla. Antagligen beror det på att han har dubbelt så mycket hår som de andra. Hur som helst gick vi ut och gick också. Det blev inte särskillt långt, men det var trevligt att komma ut med honom. Han gick väldigt bra med Glorfindels boots faktiskt.

Jag gick ut och gick med Norolinde idag. Bara en halvtimme blev det, förTeresa och jag snickrade på sadelkammaren. (Lyckades regla upp första väggen! :)Hur som helst så märkte jag hur otroligt lätt jag har för att vilja dra i kapsonen och skynda på henne. Det blev många misstag och jag var inte på det fräshaste humör. Kort sagt jag var trött och hungrig.Men man lär sig av sina misstag, för hon reagerar så mot min stress med att stanna och helt stänga av och tycka allt är så otäckt att man måste stå och titta på det väldigt länge. :) Hon är rolig! Tänk vad jag måste lära mig att vänta och vänta. Egentligen kan jag ju inte föreställa mig hur mycket mina hästar får vänta på mig. I allt gäller det ju egentligen. Från att sätta på grimman, få mat till att jag går åt ett håll medan hästen tycker det var bra mycket bättre att gå åt det andra hållet och så hade hästen rätt. Tack Norolinde!

Ja idag var det ett sådant härligt ridpass. Ett sådant där ridpass som sätter sig i själen. :)Det var inte mycket vi tränade, mest böjning i skritt. Men vi testade lite öppna i höger varv också. Sedan testade vi på med att korta skritten lite. Tre steg långa och tre steg korta. Jag använde kandaret på det sätt som Teresa hittade i sina anteckningar från Evakurserna: att för hästar som krullar kan man helt släppa kandartygeln och sedan testa igen med ett lätt, lätt kedjetryck. Så förstod jag det som i alla fall. Hur som helst reagerade Glorfindel väldigt fint på det. I och med att jag hade ramen med kapsonen så kunde jag släppa stångtygeln helt och ändå behålla ramen. Så jag kunde ha ett lätt kedjetryck och han krullade inte alls! Och jag märkte att han är så känslig för kandaret (vilken häst är inte det?) Jag kunde faktiskt höra att när han kortade sina steg gick det mot tvåtakt från fyrtakten. Det var så roligt!