Flöde är så svårt. Jag försökte att verkligen tänka på att själv ta initiativet i träningen med Norolinde. Vi gjorde käppen. Men så får hon syn på någonting och så bryts det. Jag väntade ofta på henne, men ibland manade jag på henne. Trots detta blev jag tveksam i stegen då jag märkte att hon saktade av; och då stannade hon. Det är lite av en ond cirkel. Jag får väl ta ut en metronom att marscera till. Hon blev också uttråkad för jag tränade henne för länge. Så jag skulle nog låtit bli hästarna idag också, jag var helt enkelt för trött och hade inte riktigt smält besvikelsen i tisdags. :(Annars gick det ganska bra då jag skärpte till mig.

Idag var det ett steg tillbaka i ridningen och i relationen. Synd, men sant. Jag testade att rida ut i tisdags, men det skulle jag aldrig gjort. Det var en sådan underbar vårdag. (Stararna har förresten kommit) Men Glorfindel blev om inte "the furious black monster" så "monster mr. Brown". Skämt åsido, han stressade upp sig till den grad att jag hoppade av och han ville inget annat än att komma hem. Usch vad besviken jag blev! Hur som helst hann jag inte rida igår för jag hade sånglektion. Idag blev därför lite av en kontroll av hur det stod till med honom. Han var positiv, men han svarade tyvärr inte på samma sätt som förut. Han var i sin egen lilla värld, verkade det som. Solen ramlar väl kanske inte ner, men det var synd när det börjat så fint. Tillråga på allt var jag trött och moloken.Ibland bara känns det som allt blir fel vad jag än försöker hitta på.

Grace av Henri Bergson"Låt oss betrakta det enklaste av dem, känslan av behag, av grace. Först är den endast en iakttagelse (perception) av trevnad, av en viss lätthet i yttre rörelser. Då lätta rörelser just är sådana som förbereder varandra, finner vi större behag i de rörelser som låter sig förutses, i beteenden i nuet som antyder och liksom förebildar kommande beteenden. Att ryckiga rörelser saknar behag, beror på att var och en av dem är sig själv nog och inte förebådar de följande. Om behaget föredrar böjda linjer framför brutna, beror det på att den böjda linjen ändrar riktning vart ögonblick, men så att varje ny riktning finns angiven i den föregående. Uppfattningen om att man rör sig lätt sammansmälter alltså här med nöjet att liksom hejda tidens lopp och att redan i nuet hålla framtiden i sin hand. Ett tredje element tillkommer, när de behagfulla rörelserna lyder en rytm och åtföljs av musik. Rytm och takt tillåter oss att ännu bättre förutse konstnärens rörelser och ger intryck av att vi på samma gång behärskar dem. Då vi nästan anar hans nästa steg, tycks han lyda oss när han sen verkligen tar det. Den regelbundna rytmen åstadkommer mellan honom och oss ett slags förbindelse, och den periodiska upprepningen av takten är liksom osynliga trådar, med vars hjälp denna inbillade marionett sätts i rörelse av oss. Skulle den stanna, kan vår otåliga hand inte avhålla sig från en åtbörd liksom för att driva på den och återföra den i den rörelse, vars rytm blivit hela vår tanke och hela vår vilja. Det ingår alltså i känslan för det behagfulla ett slags fysisk sympati,"(Bergson, Henri Tiden och den fria viljan-En undersökning av de omedelbara medvetenhetsfakta Falun 1992.)(Originalets titel: Essai sur les donées immédiates de la conscience (Paris 1889))Visst är det genialt skrivet?

Vackra minnen från sommaren 2006

Idag hade jag en idé om att vända ut och vända in framdelen med Norolinde i paddocken. Men hon tyckte det var såpass jobbigt med käppen och att göra volt runt mig med käppen att jag valde att avsluta utan att föra ut och föra in framdelen. Hon tycker om käppen, när jag gör den rätt, för hon frustar och håller takten nästan hela tiden. Jag märkte att jag själv måste arbeta med att ta initiativet när det gäller att gå. Ofta tvekar jag att ta första steget och väntar på att hästen ska ta första steget. Norolinde blir så frustrerad då och vips, så är hon på bakbenen och piper. Att hon drog sig ur ur hörnet lyckades jag klura ut. Jag svängde för snävt med för liten böjning. Så enkelt var det. Norolinde i somrasDet börjar bli vår här. Underbart! Koltrasten har börjat med sin skuggsång, grågäss, kandagäss, sångsvanar, duvor och tofsvipor har kommit. Teresa hörde även att rödhaken hade börjat med sin vårsång. Och självklart är grönfinken, talgoxen, blåmesen och gulsparven i sitt esse! Jag längtar efter då kälen har släppt och sjön är öppen :)

Tränade Mumin idag och det var mycket lärorikt. Han gick bra, men stannade då och då. Hur som helst gjorde vi käppen. Roligt nog eggade detta honom lite, så han ökade takten. Förutom käppen på en fyrkant vände vi även in-fortfarande med käppen- två gånger på en volt. Det tyckte han var klurigt och drog sig gärna ut. Det blir något att träna på. Han sänkte huvudet när jag gjorde käppen och det såg jag som positivt, då jag tror det är hans sätt att klura ut det där med böjning. Han sänkte huvudet mer i höger än i vänster varv.

Norolinde ville verkligen inte lämna gården idag. Jag lyckades få henne uppför infartsvägen genom att locka henne med lite havre. Men när vi sedan begivit oss ut på landsvägen blev hon "the furious black monster". Kanske inte helt sant men nästan. Hon gjorde alla konstiga krumbukter och skutt, stegringar, ballotader, kaprioler, courbetter etc. Detta i samband med trevliga små pip och grymtningar. Jag skrinlade promenaden och testade att gå lite fram och tillbaka på landsvägen. Men så fort jag stannade så stannade hon med en stegring... Hon är verkligen rolig, jag började faktiskt skratta ut henne. Efter en lång stund av vandringar fram och tillbaka lyckades vi komma framåt lite och bort från infartsvägen. Men självklart blev grannens kossor och tjur helt upplivade av att Norolinde kom. Hela flocken kom galopperande mot staketet. Och på en given signal (en rörelse av Norolinde) tvärvände de, slog bakut och galopperade bort. Först blev Norolinde förvånad. Men då detta upprepades en andra gång blev även hon stollig och började blåsa och lyfta på svansen som en arab, åtföljt av galopp och olika sorters skutt. Jag kunde inte låta bli att skratta här heller... Sedan vandrade vi hem och lite förbi gården mot skogen till och sedan vände vi hem igen.