Först tränade jag i paddocken i tjugo minuter i skritt och lite uppkortning. Jag tyckte att han fick lite bättre energi i slutet faktiskt. Försökte att vända in och vända ut framdelen, men det blev inget bra. Hur som helst testade jag idag att vandra ut med honom och sedan hoppa upp (hade sadeln kvar) och se hur han reagerade. Han är rejält arg när vi går mot skogen och då travar han och lägger öronen bakåt för att få mig att vända hemåt. Men då jag stannade honom och hoppade upp och vi vände hemåt skrittade han väldigt fint hem i bara grimma. Bad jag honom att stanna, stannade han. Jag tycker det är lite konstigt faktiskt. Skulle han vara så stressad av själva uteritten skulle han kasta sig hem. Men här nästan lunkar han hem utan att visa något brådska alls. Men det var väldigt positivt och jag ska fortsätta med det här. Det är så skönt att rida ut i grimma tycker jag. Det var väldigt roligt att rida ut med honom :)

Vi gick ut och gick idag, Norolinde och jag. Hon var lite seg att gå. Jag tror det beror mycket på att hon vill äta allt det goda gröna... Matte svälter mig...(Inga ystra vårkänslor här inte)

Tränade det gamla vanliga idag och blev varse hur lätt jag har att tappa flödet och rytmen i ridningen. Det är så lätt att inverka för mycket så takten störs. Jag stryper även flödet lätt genom att spänna mig. Under ridningen testade jag på att försöka att trycka lite lätt med båda fötterna i stigbyglarna för varje steg han tog. Det var informativt. Vi gick ut och gick idag också och han skrittade hem så fint, så jag ska testa att gå ut och gå med sadel och sedan hoppa upp och rida hem. Vi får väl se hur det går.

Idag flög en lärka över gården då jag ryktade hästarna. Den drillade för fullt!

Ibland blir jag bara så trött på mig själv då jag tränar hästarna eller bara sköter om dem. Jag funderar starkt på att paketera mig själv och skicka paketet som frivilligt matbidrag till de utrotningshotade isbjörnarna i Alaska.

Lupiner

Idag var det promenad med Norolinde. Hon var lite ovillig att gå ibörjan. Men hon satte igång då vi kommit till Majas hage. Oj vad hon hoppade, men framförallt så travade hon så fint och galopperade härligt. Jag tog tillfället iakt att testa lite halvt om halvt longering kring en jätterisbuske och hon gjorde det så fint. Det sägs ju (om jag inte har missuppfattat det) att den perfekta halten är en levade. Och Norolinde bevisar verkligen det. Då jag stannar, stannar hon från galopp mot en levade (eller kanske en terre à terre;) och så kommer hon till mig. Hon är så härlig att arbeta med! När vi var på hemväg var hon ivrig och traskade på i ett snabbt tempo; för snabbt för att jag skulle kunna gå med. Jag kom då på att börja med käppen trots att jag gick vid kruppan på henne. Jag tog inte i kapsonen utan för att passa in takten klämde jag på longerlinan för varje gång hon lyfte ytter fram. Trots denna minimala hjälp reagerade hon genom att slappna av, böja sig och sakta tempot så att jag tillslut kunde traska vid bogen. Det var så roligt! Hon är så känslig. Jag måste lära mig att göra så lite med henne. Vid traktorgaraget ville hon nosa på sin spegelbild lite.Tänk vad olika Norolinde och Glorfindel är egentligen både till kropp och själ, men ändå lika fullkomliga. :) Igår hörde min bror tranor. Idag såg jag en plog med knölsvanar. Jag får gå på tussilagojakt imorgon :)

Tänk vad deppig jag var igår. Men så är det ibland. Jag klagade på att han var i sin värld. Det var nog jag mer som var i min drömvärld som blivit lite kantstött.. Hur som helst. Jag bestämde mig igår att börja från början med Glorfindel med uteridningen och beslöt att idag träna i paddocken först och sedan gå ut på en kort promenad med honom i grimma. Träningspasset var lugnt, men vi hade flöde. Det går upp för mig mer och mer hur viktigt flödet är. Jag vet ju det i teorin, men det är skönt att uppleva det i praktiken. Det känns inte tråkigt att sitta och skritta runt så här. Till och med Glorfindel verkar trivas med det. Jag tror han väntar på mig och vet att jag är på den här nivån just nu. Lite så var tänket idag. Han arbetade fint och hade en jämn takt hela tiden, en "trasktakt". Testade att plocka i skritten lite idag med och det blev positiva reaktioner faktiskt. Han sänkte inte huvudet utan höjde det lite och förändrade takten en aning. Det var roligt! Jag testade även att ställa mig upp i stigbyglarna för att kontrollera att jag vilade jämt i dem. Glorfindel tyckte det var konstigt att helt plötsligt bli av med mig en stund. Att resa sig upp i stigbyglarna för att kontrollera balansen fungerade bra och gjorde att jag kunde hålla balansen i stort sett hela tiden. På det hela taget ett väldigt intressant och roligt ridpass.Och promenaden!Ja, den gick över förväntan :) Är så glad! Vi började med att vandra mot skogen och så satte han av i trav. Då sprang jag med honom tills jag inte orkade mer och stannade och då stannade han. Sedan ville han lukta på lite saker. Väl på skogsvägen blev det trav, stanna och sedan vända; trav, stanna och sedan skritta hemåt lite och sedan vända osv. Det var väldigt informativt och jag börjar förstå varför han har stressat upp sig så. När vi travade försöker han, tror jag, att valla mig eller springa ikapp med mig som han gör med Pio, sin jämnårige hagkamrat. För när jag började springa kom han efter med sänkt huvud och bakåt med öronen och väl jämnsides med mig höjde han huvudet och sprang vid min sida ett tag och en gång hotade han mig med kast med huvudet mot mig. Lustigt faktiskt! Han reagerade blixtsnabbt på då jag stannade tvärt från springande, trots att han sprungit om mig. Då stannade han snyggt på baken och gick mot mig och vi gosade en stund. Det var vackert att se honom trava. :)bilden från i somras, då han var ... sommartjock