Grace av Henri Bergson"Låt oss betrakta det enklaste av dem, känslan av behag, av grace. Först är den endast en iakttagelse (perception) av trevnad, av en viss lätthet i yttre rörelser. Då lätta rörelser just är sådana som förbereder varandra, finner vi större behag i de rörelser som låter sig förutses, i beteenden i nuet som antyder och liksom förebildar kommande beteenden. Att ryckiga rörelser saknar behag, beror på att var och en av dem är sig själv nog och inte förebådar de följande. Om behaget föredrar böjda linjer framför brutna, beror det på att den böjda linjen ändrar riktning vart ögonblick, men så att varje ny riktning finns angiven i den föregående. Uppfattningen om att man rör sig lätt sammansmälter alltså här med nöjet att liksom hejda tidens lopp och att redan i nuet hålla framtiden i sin hand. Ett tredje element tillkommer, när de behagfulla rörelserna lyder en rytm och åtföljs av musik. Rytm och takt tillåter oss att ännu bättre förutse konstnärens rörelser och ger intryck av att vi på samma gång behärskar dem. Då vi nästan anar hans nästa steg, tycks han lyda oss när han sen verkligen tar det. Den regelbundna rytmen åstadkommer mellan honom och oss ett slags förbindelse, och den periodiska upprepningen av takten är liksom osynliga trådar, med vars hjälp denna inbillade marionett sätts i rörelse av oss. Skulle den stanna, kan vår otåliga hand inte avhålla sig från en åtbörd liksom för att driva på den och återföra den i den rörelse, vars rytm blivit hela vår tanke och hela vår vilja. Det ingår alltså i känslan för det behagfulla ett slags fysisk sympati,"(Bergson, Henri Tiden och den fria viljan-En undersökning av de omedelbara medvetenhetsfakta Falun 1992.)(Originalets titel: Essai sur les donées immédiates de la conscience (Paris 1889))Visst är det genialt skrivet?