Jag tränade Glorfindel vid hand, för att avlasta ryggen lite då jag ridit honom ca en timma två dagar i följd. Ena dagen red jag på banan andra dagen red vi en vild ritt i skogen. (Med två mer eller mindre farliga situationer en gång då han kastade sig framför en bil och den andra då han kastade sig hemåt rakt in i en vindfällsskog och höll på att springa rakt in i ett träd)Jag tränade på morgonen strax innan vi åkte iväg till kyrkan. Det var härligt att träna så där helt i stillhet då allt verkade dåsa i morgonsolen. (Förresten sädesärlorna har kommit till oss. De kom i fredags)Hur som helst, jag hade tittat på en filmsnutt där jag ska piaffera och levadera Lillpeppan vid hand hos Eva. Just där kom med så många fel jag gjorde, trampade för snabbt, reste mig istället för niga i levaden, tog för mycket i inner tygeln osv. Eva sade så många bra saker och jag fick tillbaka lite känslan från kursen i somras då jag såg på den. Bl.a sade hon att jag skulle bestämma hur snabbt hästen skulle gå. En sådan där sak är så väldigt lätt att glömma tycker jag. Sagt och gjort jag testade öppna med Glorfindel åt båda varven från marken. Det gick faktiskt mycket bra. Men just avlastningen framåt-nedåt i volterna är svåra. Just dialogen att vi ska följas åt och att när jag ger handen ska han följa med in. Sedan testade jag på att bestämma hur mycket påskjut jag kunde plocka bort och hur mycket jag kunde bestämma hur snabbt han skulle gå. I höger varv var detta väldigt intressant, men i vänster varv var det svårare. I höger fick vi till en kortning och förlängning av stegen med ganska snabba byten, medan i vänster svarade han inte riktigt. Det känns som om vi långsamt börjar hitta tillbaka till varandra igen och det gör mig så glad.Sedan funderade jag på traven. Jag har ibland haft frestelsen att igen börja med spurt-trav, eller vad man kan säga dvs. igångsättning av trav och sedan trava på. Men jag fick klart för mig varför jag tvekar hela tiden. Jag tror det har att göra med att jag vill åt den där dialogen. Där jag kan plocka upp traven från skolskritt. Den är så mycket mer lockande. Att få två, tre sådana steg lockar mig så mycket mera. Bara för att göra mitt huvud ännu mer förvirrat testade jag ändå att trava honom vid hand i social position för att se hur han rör sig i traven. Men det snarare övertygade mig om att den här dialogtraven jag längtar så mycket efter är mycket mer rätt för oss två.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen, nu har jag bytt blogg Den nya adressen är: http://tauronnaharmagdalena.spaces.live.com   ...

Jag skulle egentligen bara tränat Glorfindel idag framförallt beroende på att jag bara hade en timma på mig allt som allt och även att Norolinde skulle få vila idag efter att ha stått i transport 4,5 timmar och undersökts på längden och bredden i två...

Med Glorfindel tränade jag idag böjning och sedan öppna från marken. Från ryggen tränade jag böjning och lite travupptagningar. Han följde faktiskt min vikthjälp idag, det var verkligen roligt! En annan rolig sak var att han svarade med så fin energi...

Idag fick vi glädjande besked att varken Pio eller Norolinde hade någon förekomst av stora blodmasken. Skönt faktiskt, för nu slipper vi avmaska i vår. ...

Undersökningen tog ca 2 timmar och de gjorde gångprov på rakt och böjt spår, ultraljud och röntgen. Mycket trevliga veterinärer som tog in oss trots att vi kom 1 timme och en kvart för sent på grund av att Norolinde helt  plötsligt hade beslutat sig ...